EFGU:s verksamhet under 2015

Styrelsen

I styrelsen har ingått följande personer:

Bo Nylund, ordf.
Sverker Nilson, vice ordf.
Görel Sävborg-Lundgren, sekr.
Christa Sandin, kassör
Elisabeth Hultcrantz
Ewa Bernéus-Ekenberg
Irma Stake

Adjungerade:
Patricia Isaksson-Rivas (fr.o.m. juli)
Ingvor Stagling (fr.o.m.  november)

Styrelsen har sammanträtt en gång varje månad under verksamhetsåret med undantag för augusti.

Regelbundna möten mellan ledamöter i EFGU:s styrelse och representanter för diakonin i Uppsala pastorat har ägt rum i Diakonins hus.  Denna konstellation benämnes Flyktingrådet. Det har sammanträtt åtta gånger.

Den vid förra årsmötet valde revisorn, Sigvard Forsgren, har på grund av sjukdom avgått. I hans ställe valde styrelsen att ge uppdraget till Tigran Manasian som var villig att åta sig det.

Arbetsfördelning

Ordföranden tillsammans med Sverker Nilsson, Elisabeth Hultcrantz och Görel Sävborg-Lundgren utgör ett team som kontinuerligt har kontakter med flyktingarna och utför det mesta av fältarbetet. Ewa Berneus Ekenberg har också aktivt verkat i några ärenden. Till dem som håller kontakt med nya flyktingar hörde från november även Ingvor Stagling.  Inom denna gruppering håller alla nästan dagliga kontakter med en eller flera av styrelsens ledamöter per telefon. Detta avspeglar den hårdnande situationen för flyktingarna och mängden av nya ärenden. Vi har behov av att tillsammans hålla reda på de många nya ärenden som tillkommit. under 2015 utan att glömma de tidigare ärenden som ännu inte är avslutade.

Sverker Nilsson upprätthåller kontakt med Helgeandsklostret i Alsike och bistår systrarna med logistiska insatser. Han är den som skjutsar flyktingar tur & retur till Migrationsverket i Solna eller Hallonbergen och oftast är tillsammans med dem i de samtal som flyktingarna är kallade till. Sverker har också arbetat hårt med uppgiften att söka husrum åt flyktingar som är i akut nöd av tak över huvudet. Han är närvarande i en stor del av våra många ärenden.

Elisabeth Hultcrantz har tagit ansvar för ett tjugotal ärenden, i första hand de flyktingfamiljer där särskilt barn drabbats av svåra uppgivenhetssyndrom, apatiska barn. Men det finns också vuxna som hamnat i denna ytterst svåra situation. Elisabeth, själv läkare och tidigare professor i medicin, har samarbetat med läkarkollegor, Läkare i världen, advokater och andra sakkunniga. Hon har även i flera fall ordnat fram boende åt flyktingfamiljer.

Görel Sävborg-Lundgren har en god översikt över många av våra ärenden och personligen engagerat sig i ett romskt familjeärende under många år. Hon har publicerat kritiska analyser av den svenska asylpolitiken och den praxis med vilken lagen tolkas av migrationsmyndigheterna.  Hon har skrivit i en flyktingblogg med betydande räckvidd. Denna blogg upphörde sommaren 2015.

Ordföranden, Bo Nylund, har en samordnande funktion. Han tar personligen emot flyktingar i sitt hem för en första genomgång av ett ärende och fungerar som civilombud med fullmakt att företräda flyktingens sak i relation till migrationsmyndigheterna. Han ombesörjer de flesta utbetalningarna till behövande och förvarar både kvitton, utanordningsbesked och inbetalningar. Kassören bokför, konterar och ordnar all ekonomisk dokumentation inför den årliga revisionen.

Hur finner flyktingarna vägen till EFGU?

Dessa vägar är många. Vanligt är att en flykting söker sig till någon kyrka. Den mottagande prästen, diakonen eller vaktmästaren remitterar ärendet till EFGU:s ordförande genom ett telefonsamtal eller genom att komma hem till Bo Nylund tillsammans med flyktingen.

Det händer också att Kosmosmottagningen eller Akademiska sjukhuset tar kontakt och frågar om vi kan göra något för en viss patient som behöver hjälp. Alla sådana ärenden följer vi upp med de åtgärder som är möjliga.

Andra tipsas om EFGU genom landsmän som redan är etablerade i Sverige och tidigare fått stöd genom oss. Numera kontaktas vi ofta genom E-posten. Vi får nödrop från olika delar av Sverige. Det händer också att vi får E-postförfrågningar från länder sådana som Syrien och Turkiet. Det gäller då flyktingar som vill ha hjälp att komma därifrån. I sådana fall är våra möjligheter mycket begränsade. Vi har vid tillfällen kontaktat UNHCR i Genève om sådana fall.

EFGU ingår i den paraplyorganisation som heter FARR (Flyktinggruppernas riksråd) med kontor i Stockholm. Om någon söker hjälp där och det visar sig att flyktingen finns i Uppsalatrakten, remitteras de till oss.

EFGU har sin bas i Uppsala och tanken var från början (1990) att vårt ansvar skulle gälla de flyktingar som fanns inom Uppsalaregionen. De asylsökande och ”gömda” är emellertid ofta rörliga och kan flytta över både kommun-och länsgränser. Vi följer de personliga fallen och låter oss inte hejda av administrativa gränser.

Vilken hjälp kan vi erbjuda?

Förutom den juridiska hjälp vi kunnat erbjuda genom att ordföranden – i några fall i samarbete med advokat  som inte vill få betalt – arbetar för flyktingarnas sak i relation till Migrationsverket och domstolar, måste vi också bistå med materiell hjälp, i synnerhet till barnfamiljer. Bostadsfrågan är det största problemet i Uppsala. Vi har dock kunnat lösa en del av problemet genom att lägenheter eller rum ställts till gratis förfogande av enskilda personer. Föreningen disponerar över ett hus där två barnfamiljer fått plats. I flera fall har dock hyra betalats helt eller delvis för flyktingar, såväl barnfamiljer som ensamkommande. I övrigt har vi måst ge pengar för mat, mat, medicin, busskort, blöjor och annat nödvändigt.

Av resultaträkningen för 2015 framgår att hjälpen till behövande uppgår till 398 485 kronor.  Värdet av de gåvor som getts  ”in natura” skulle säkerligen utgöra  lika mycket som dessa kontantutlägg. De pekuniära intäkterna utgjorde 318 924 kr. Året innebar således ett minusresultat, utgörande 79 561 kr.

Den ekonomiska förvaltningen beskrivs i särskild berättelse (Balansräkning och resultaträkning)

Hur många har vi gett stöd och hjälp under 2015?

Alla som vi gett stöd har inte behövt materiell hjälp. I många fall har de sökt råd och information men i övrigt klarat sig själva. Vanligen har de dock varit i kontakt med oss flera gånger.  Något exakt antal på hur många de är, är svårt att ange.  De har behövt tala med oss om sin situation. Ofta har kontakten inneburit ett längre telefonsamtal.

De flesta som vi bistått juridiskt och substantiellt har redan fått avslag i alla instanser men har vistats i Sverige som ”gömda”-  många under lång tid. EFGU måste då försöka reaktivera deras ärenden så att de återkommer i det legala systemet. Detta sker genom att vi vänder oss till Migrationsverkets ”förvaltningsprocessenhet” och ansöker om ”inhibition” av verkställandet av gällande utvisningsbeslut. I samband därmed yrkar vi på ny prövning av flyktingens ärende med hänvisning till nya omständigheter som förut inte prövats. Ordföranden har under 2015 ingett tjugo sådana ansökningar.

Härtill kommer ett antal som gjorts genom advokater i de ärenden som Elisabeth Hultcrantz och hennes läkarkollegor haft ansvar för och som vanligen handlat om apatiska barn (ibland apatisk förälder)

Antal fall som slutat med permanent uppehållstillstånd under 2015 utgör femton personer. Vid årets utgång hade vi omkring 40 ärenden som vi måste fortsätta att kämpa för.

Varifrån kommer flyktingarna?

Våra flyktingar kommer från länder i krig eller krigsliknande tillstånd. Det är länder där rättsstaten gått under eller aldrig har etablerats.

  • Den största gruppen har varit afghaner och mest utgjorts av yngre ensamkommande män eller pojkar. Åtskilliga av dem har vistats i Iran som migranter utan alla sociala rättigheter, innan de flydde till Europa och Sverige.
  • Allt fler kommer från Mellersta Östern, särskilt från Syrien och Irak och bland dem flera statslösa palestinier.
  • Flera har kommit från Iran.
  • Många har flytt från Bangladesh.
  • Under 2015 kom också flyktingar från västra Balkan (Albanien, Kosovo och Makedonien), flyktingar som Sverige vill avvisa utan egentlig prövning av deras ärenden.
  • Utöver dessa grupper finns flyktingar från Georgien, Armenien, Nordossetien, Ukraina, Kazakstan och Kashmir. Afrika är representerat av flyktingar från Somalia, Kongo, Uganda och Burundi Vid slutet av 2015 hade vi ett fyrtiotal flyktingärenden att hantera.

Slutord och ord för vår tacksamhet

EFGU kan se tillbaka på ett år som krävde mycket uthålligt arbete. Vi vill uttrycka ett varmt tack till alla som med förböner, goda tankar och generositet gjort vårt arbete möjligt. Givarkåren har växt under året. Församlingskollekterna har aldrig varit större än under 2015 – bidragen från icke-konfessionella organisationer – Stiftelsen Sykars brunn och Rädda Barnens lokalavdelning – ej att förglömma.

Vårt arbete är en del av den kristna diakonin, något som det täta samarbetet med diakonerna i Uppsala också ger uttryck för. Det nära samarbetet med Nyby Vision har betytt oerhört mycket. Så många av våra flyktingar har fått tillgång till skola och ”dagis”  i den varma miljö som Nyby Vision kan erbjuda. Utan samarbetet med denna institution och dess personal hade vårt arbete 2015 varit betydligt svårare.

EFGU är en del av den kristna kyrkan i Uppsala. I vårt grunddokument från 1994 (Om kyrkofrid och kyrklig fristad) definierar vi kyrkan som ”Gudsrikets ambassad på jorden”. I en värld som alltid plågas av hårdhet, orättvisor och våld skall kyrkan teckna Gudsrikets tecken. Detta rikes väsen och attribut är nåd, barmhärtighet  och  kärlek.

Den som söker skydd i denna ”ambassad” måste vi ta emot och göra allt vi mäktar för att hjälpa.

Det kräver mycket uthållighet av oss.  Men det stöd vi får från så många ger inspiration och ny kraft för varje ny dag. Därför finns det mitt i all den sorg vi får uppleva när flyktingarna berättar om det de varit med om  ändå en glädje i denna så krävande verksamhet.

Uppsala 2 maj 2016

För EFGU:s styrelse
Bo Nylund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *